torsdag 20 november 2008

så sant, så sant

Jag gav dig allting jag kunde
men du vände ryggen till
sorgen trängde djupare
och ingenting är som jag vill
se min spegelbild blänker i en vattenpöl
vill bara fly och bo och sätta mig på en öde ö
livet går vidare men känner det så plågsamt
tiden läker inga sår
dagarna går långsamt
som jag sa det är svårt för mig att glömma
nyckeln till mitt hjärta det var du i mina drömmar
tanken ömmar om dig med nån annan
säg mig kommer saker bli det samma
sen mitt hjärta brann och elden spred sig
själen blev till aska
så lätt och går ner sig
men jag ber dig och hoppas att du minns
all den kärlek jag gav dig
som fortfarande finns
sorgen tränger på
du är den enda jag har
för dig är allting över
men för mig finns du kvar

Inga kommentarer:

Bloggarkiv